panik
Hej på er och välkommen, vänner som fiender! :)
jag är en person som tänker väääldigt mycket, fråga Mattias vad han tycker om det ;)
iaf, det här med förlossningen är något jag inte bara kan släppa..
spelar ingen roll hur mycket alla säger "nej men oroa dig inte, det kommer gå så bra"
får inte ur det i min skalle!!
allt negativt snurrar i min skalle, dag som natt.
hur kommer det gå, kommer dom få skära upp mig, kommer bebisen födas åt "fel" håll (ansiktet framåt), kommer bebisen vara frisk osv.. blir galen!
inte nog med det, sen då.. ska Mattias och jag uppfostra det här barnet till en bra människa, hur?!
det är bara 5 veckor kvar och jag känner mig INTE redo för det här!
ju mer vi går på föräldrakursen och ju närmare förlossningen kommer desto värre tycker jag det blir..
begrav mig!! så känns det just nu.
var hos BM idag på eftermiddagen och hon behövde bara nämna "hur känns det" så bröt jag ihop och tjöt som ett litet barn..
så ska tydligen få gå och prata med en psykolog och se om det kan hjälpa.. värt ett försök antar jag.
är det verkligen bara jag som är såhär nojig?!
hjälp mig.
haha
ser ni hur den lutar?!
tur vi har en rejäl gjutjärnsfot så den inte tippar!
hur får man han att låta bli???!
inget hjälper..
förstår dig, tror jag skulle tänka precis samma sak om jag var gravid.. men man kommer klara det vare sig man vill eller inte, sen när lilla bäbis kommer ut så har du glömt bort det jobbiga! ta hand om dig nu så du har massa energi till lilla barnet sen <3
Var precis lika nervös jag med. Och Liam kom ju två veckor tidigare än väntat, så var verkligen inte förberedd.
Men jag lovar att allt kommer gå bra. Men hade sånna där perioder jag med, då man verkligen var jobbigt nervös. Hoppas det går superbra för dig, och spännande att se vad det är för lite filur i magen :) Lycka tilL!
Elin, jag är helt säker på att man växer med uppgiften. Innan man står i situationen så känner man sig säkert inte redo alls. När man däremot står mitt i, så att säga, så tror jag att de allra flesta klarar allt galant! :) Självklart vet man inte i förväg hur allt ska gå, men jag tror att vad som än händer så klarar man av det. Man får helt enkelt lov att ta det som det kommer, och därefter göra så gott man kan. Är helt säker på att ni kommer att bli toppen-föräldrar! :)
